|
Nej, låt de lärda prata, lägg dig ner, där rosor doftar och där solen ler. Vårt liv är kort, och endast ett är säkert: att vissna blommor aldrig blommar mer. |
|
|
|
Människan önskar att leva, och jag lever trots av all logik och förnuft |
Människan är en tid och sen blir hon gräs och frid. |
Människan blir som den hon umgås med. |
|
|
|
|
|
|
|